|
 Nu har serotonin.nu funnits i ett helt år!
Sajten hade premiär i augusti 2002 och har under sina 12 första månader haft
över 18 500 besökare, vilket känns helt fantastiskt för mig!
Uppskattningen har också varit överväldigande, jag har fått enorma mängder mail och det är jag djupt tacksam för! Som jag har skrivit några gånger här på sidan så har jag inte haft möjlighet att svara er alla som jag helst skulle velat eftersom jag har varit sjuk, det känns mycket tråkigt men jag vill att ni ska veta att jag har läst alla mail och sparat dem!
Året som gått flög förbi i en hast känns det som! Tråkigt nog blev jag alltså sjuk i september förra året - jag trodde det var mina premenstruella problem som hade förvärrats men med facit i hand så kan det nog mer liknas vid utbrändhet. Jag reste mycket, jobbade mycket med att få iordning den här sajten till premiärdatumet och gjorde det stora misstaget att sitta uppe på nätterna för att bli klar! Man tycker ju att det är perfekt att jobba då - huset är lungt och tyst, det finns inga störande moment och rätt som det är kan klockan vara 5 på morgonen.
Jag visste inte då att jag tydligen är väldigt känslig för att sömnhormonet melatonin och vakenhormonet kortisol kommer i obalans, men i slutet på augusti förra året så blev jag akut dålig med vidriga ångestattacker och blev inlagd några dagar på psykiatrin på Varbergs sjukhus...
Efter det kom jag tillbaka igen och jobbade på med några föreläsningar under hösten, men kroppen hade på något vis kommit i otakt och jag fick svårare och svårare att koncentrera mig. Små saker blev oöverstigliga och det var enormt frusterande att tappa tråden i samtal.
Jag gick upp i medicindos och i december fick jag byta preparat. Inget hjälpte dock och det enda som hände var att jag blev tröttare och tröttare. I januari 2003 fick jag en remiss till Hultafors för att komma på rätt spår igen och det hjälpte lite. Jag låg dock på ganska hög medicindos och anar att det var den i kombination med den mörka årstiden som gjorde mig så dödligt trött. Jag sov i princip hela februari och halva mars, orkande till slut knappt duscha och brydde mig liksom inte så mycket längre. Jobbet med Själens Kemi kändes mycket avlägset och jag hade inte mycket hopp om att jag någonsin skulle bli bättre...
I april fick jag remiss från Försäkringskassan till att åka till Hultafors igen på en medicinsk utredning och jag började då fundera över min medicin och hur jag egentligen mådde. Jag diskuterade medicinbyte med min läkare och fick byta från Seroxat till Efexor istället.
Den som vill får gärna läsa min utredning, klicka här! Utredningen ligger i slutet på reportaget om Hultafors!
Efter det har jag långsamt börjat bli bättre! Jag har fått mer ork och är noga med mat och sov-tider. Det är många gånger väldigt svårt att börja fundera över när man lagt sig eller hur man har ätit när man har ångest eller är nedstämd, men det är extremt viktigt och ett relativt enkelt redskap för att hjälpa sin kroppskemi att fungera bättre.
Sommaren här i Falkenberg blev varm och vacker, men jag har inte vistats ute så mycket som jag helst ville för jag har varit väldigt ljudkänslig och haft svårt med surrande insekter osv.
Jag har lagt in en del nya bilder i mitt fotoalbum från några av sommarens guldstunder. Bilder som fyller mig med glädje och värme varje gång jag tittar på dem, och som får mig att minnas de bra stunderna istället för de dåliga!
Jag har också börjat jobba med min övervikt som jag dragit på mig under det senaste 1,5 året. Jag hade tyvärr gått upp till 83 kg och skulle vilja väga runt 60-65 så det är en bit att gå. Många som skriver till mig berättar om viktuppgång som medicinbiverkning och det är säkert så i mitt fall också, plus att den inaktivitet som nedstämdheten förde med sig gjorde sitt till. Jag har också haft ett enormt sötsug och velat tröstäta då jag varit dålig, så det har varit dåliga förutsättningar för att hålla sig i form.
Nu har jag dock påbörjat ett viktprogram och har på 7 veckor (v 41 -03) gått ner 6,5 kg i vikt och 9 cm runt midjan och har blivit mycket piggare! Min kost har varit väldigt dålig under året som gått, jag har inte haft ork att laga mat och heller inte haft aptit på bra mat, utan helst ätit skräp och förstår nu att mitt dåliga skick säkert har med undernäring att göra. Tomma kalorier ger inte näring till kroppen utan gör en bara tjock och jag märker nu stor skillnad i både humör och energi när kroppen får bra bränsle att bygga upp sig med. Livet har börjat återvända! :-)
I dagsläget har jag sänkt Efexorn till 37,5 mg/dag och tar någon gång i månaden 12,5 mg av en sömnmedicin som heter Propavan om sömnen kommit i otakt. Jag har provat olika naturpreparat för att sova djupare, men de har inte fungerat så bra tyvärr...
Jag brukar inte ha svårt att somna, men vaknar väldigt lätt under natten och det märks direkt på humöret. Jag har ett väldigt gott stöd i en sköterska som jobbar kognitivt på vuxenpsykiatriska öppenmottagnigen här i Falkenberg. Vi har kontakt ca en gång i veckan, går igenom vardagsstrategier och hon hjälper mig att se klart på mitt mående och mitt beteende för att jag ska lära mig att fungera på bästa sätt. En livs-coach som så många fler borde få tillgång till!
Jag kommer från och med september att prova att jobba 50% för att se hur kroppen klarar det, jag vill så gärna komma igång igen och hoppas klara utmaningen!
Än en gång - ett stort tack till alla er som besökt sidan under året och en innerlig kram till er som har skrivit till mig!
Många hälsningar från Pernilla
|
artiklar:
