|
 Det är viktigt att man är noga med att få regelbundna återbesök till sin läkare och att man med honom eller henne ser över sin medicindos! Kroppen och miljön runt om en förändras och det kan vara viktigt att kanske prova att höja dosen av antidepressiv medicin något - eller sänka den!
Själv låg jag på för hög dos av ett SSRI-läkemedel ett tag och jag vet att det kan vara mycket svårt att veta om det är ens symptom som är förvärrade eller om det helt enkelt är biverkningar av medicinen!
Laborera dock inte själv utan be om råd av din läkare!
Jag blev ordinerad ett SSRI-medel mot kraftiga humörsvängningar i samband med min ägglossning och mens. Jag fick diagnosen Pre Menstruell Dysfori och fick god hjälp av signalsubstansbalanserande medicin eftersom den hjälper kroppen att hålla en lagom nivå på serotonin, vilket påverkas kraftigt av hormoner i menscykeln. Kanske har jag också en ärftlig obalans bland mina signalsubstanser eftersom mina pms-problem blir så kraftiga...
Zoloft som jag fick från början hjälpte mig väldigt bra! Men hösten 2001 förändrades min livssituation i och med att jag började bygga upp mitt föreläsningsföretag Själens Kemi och inte tog hand om min kropp ordentligt. Stress och för lite sömn satte krokben för mig rejält och jag fick problem med kraftig nedstämdhet och ångest. Jag fick höja Zoloften och var under en period uppe i 200 mg/dag för att efter sista mensdag sänka till halva dosen...och därefter höja igen vid nästa ägglossning!
Sådana kraftiga medicindosförändringar kan man alltså ha vid premenstruella besvär och det brukar inte märkas några direkta biverkningar vid uppåt eller nedåt-reglering av medicinen. Detta är dock enormt individuellt och vid andra diagnoser kan sådana justeringar ge mycket svåra besvär. Vid depression tar det tex ibland uppemot 2 veckor innan medicinen börjar hjälpa, medan den vid pms kan hjälpa redan efter några timmar i form av en balanserad serotonin-halt och ett klart förbättrat humör!
Trötthet?
Trötthet är en viktig faktor som det kan vara värt att fundera närmare över! Det kan vara en biverkning av tex ett SSRI-preparat, där man kanske ligger lite högt i dos och skulle må bättre av en sänkning. Därför är det viktigt att prata med sin läkare om hur man mår och tillsammans fundera ut om en höjning eller sänkning - eller byte av preparat - vore värt att prova!
Doser verkar alltså vara något mycket individuellt. Likaså vilket preparat som passar en bäst - vi är alla olika och det är nog svårt att hitta EN sort och EN dos som passar alla! En rekommenderad dagsdos kan vara allt för låg för en del och för hög för andra och det är viktigt att läkaren justerar in ens bästados för att hitta det läge där medicinen bäst kan hjälpa kroppens serotonin-nivå utan att man får biverkningar!
Ska man dosjustera är det också mycket viktigt att smyga in dessa justeringar för att undvika dåligt mående och biverkningar! Det gäller såväl höjning som sänkning! För de flesta kanske en höjning eller sänkning med en halv tablett av någon av SSRI-sorterna inte spelar så stor roll, men för andra kan detta ge ökade symptom som är svåra att hantera om man mår väldigt dåligt. I ett sådant läge skall man helt klart överväga att vara några dagar på sjukhus så man får det stöd man behöver för att må bra!
Abstinens?
Det är viktigt att känna till att det inte är SSRI-medicinen i sig som ger abstinens eller liknande, utan kroppen som behöver tid att ställa om sig till! Höjer man dosen kan det till en början bli lite för lite av ens eget serotonin och då mår man dåligt - vissa kan bli rejält försämrade och det gäller oftast dem som varit djupt deprimerade!
En öppen och ärlig kontakt med sin läkare är väldigt viktigt - man måste tala om precis hur man mår och vilka tankar man har för att läkaren på bästa ska kunna hjälpa en!
Läs mer om hur SSRI med mera rent tekniskt fungerar i kroppen på www.netdoktor.se ! En annan mycket bra sida på netdoktor.se är om hur signalsubstanserna fungerar i hjärnan, klicka här!
Provar man att sänka SSRI-dosen kan man känna av en slags susande känsla när man rör sig hastigt...eller som en fördröjd elektrisk känsla. För en del kan det var obehagligt och oftast är det ett tecken på att man sänkt sin dos för snabbt - då kan man höja upp med en liten dos och sedan börja om med en mindre sänkning. Det kan bli en del kladdande och delande, men det är det värt för att hjälpa kroppen att hinna med i förändringen!
En höjning kunde för mig ibland resultera i en slags känsla av ihållande gäspningar när medicinen började verka, men det gav med sig efter en stund!
Under början på 2003 fick jag prova Seroxat och kom upp i en ganska hög dos på mellan 60 och 20-40 mg/dag beroende på var i menscykeln jag befann mig. Jag var dock enormt trött under januari till slutet på mars. Jag orkade mindre och mindre, tappade gnistan helt och började bry mig mindre om min omgivning och mig själv. Jag var många gånger för trött för att duscha och borsta tänderna och kom in i ett sömnmönster som gjorde att jag sov mycket på dagarna.
Kosten var bedrövlig eftersom jag tappat matlusten helt för näringsriktig mat och inte klarade äta så mycket annat än sockerrik skräpmat. Sockret gav en slags kontakt med omvärlden - hjärna vaknade till en stund av energin och det gick lättare att tänka...en dålig lösning i längden!!!
Vad allt detta berodde på går nog inte enbart att skylla på att just denna medicinen inte passade mig samt att jag låg för högt i dos - det var säkert en hel rad faktorer som samspelade och gjorde att jag kom in i en ond cirkel...och sådana är det svårt att hitta ut ur själv!
Nu mår jag dock mycket bättre! Jag har fått prova ett SNRI-läkemedel som heter Efexor och det verkar passa just min kemi ganska bra. Jag började med normaldosen på 75 mg/dag och de blev en ganska jobbig övergång från Seroxaten under ett par veckors tid då det kunde blixtra till i huvudet när jag rörde mig hastigt, men det gick över och efterhand har jag sänkt dosen sakta och är nu nere på 37,5 mg/dag.
Vid premenstruella besvär kan man många gånger använda sig av SSRI och SNRI ´intermittent´ dvs endast under de dagar man känner av besvären och det är mitt mål i nuläget. Jag kommer att göra förändringen långsamt och ska försöka vara uppmärksam på hur kroppen reagerar.
Målet i förlängningen är att som vilken diabetiker osv som helst kunna hantera min medicinering med rätt kost och även genom bra livsstrategier där jag ringar in de faktorer i livet som jag vet gärna får mig på fall. Det kan vara olika typer av stress i olika situationer, och det gäller definitivt att hålla ett ordentligt sömnmönster - trist att var lika beroende som en 3-åring av ordentlig sömn, men jag har gått på niten så många gånger nu och kan inte blunda för sömnens samband med mitt mående!
Berätta!
Det är enormt lätt att hamna i onda cirklar och de är inte lätta att bryta på egen hand! Vår själ lever i en kemisk fabrik där fininställningen lätt rubbas av stress, oro, för lite sömn, dålig kost, dåligt med dagsljus och för en del ett livsbagage som är svårt att leva vidare med. Att då hitta en en väg ut och ge kroppen en chans att läka sig själv är inte lätt, speciellt inte om man tappat hoppet om att bli bättre!
I det läget är det en sak man kan göra och det är att berätta för andra hur man mår! Kanske behöver man få komma iväg till ett miljöombyte och det finns möjligheter att få göra det genom Försäkringskassan och Landstinget! Får man inget gensvar från sin läkare kan man söka sig till olika patientorganisationer för att få stöd och råd av dem hur man på bästa sätt kan lösa sin situation!
Gemenskapen och förståelsen hos andra som vet hur dåligt mående känns kan vara en stor lindring i sig!
Tänk också på att Nationella HjälpLinjen finns om man behöver prata och få råd!
Du är också varmt välkommen att skriva till mig för att diskutera vidare på patientnivå!
pernilla@serotonin.nu
|
artiklar:
