|
 Lyckopiller i Paradiset...
En bild från Anders Widéns paradis i Näslängden utanför Östersund.
Författaren Anders Widén beskriver i sin blogg känslorna kring sin depression. En kapabel, kompetent och nöjd livsnjutare som slogs omkull av en depression vilken kom utan synbar orsak. Livet var ju så bra, precis som han alltid drömt om och ändå blev livet svart. Medicinen han fick gjorde sedan livet ännu svartare...
Anders är en karismatisk person med stort intresse för bland annat Djingis Khan som han både skriver och föreläser om. Han bor i ett paradis i Östersund med sin familj och livet var precis så tryggt och underbart som han alltid önskat. Ändå blev han djupt deprimerad och frågorna kring detta svarta hål blev många. Ingen orsak fanns till tungsinnet, ingen förklaring fanns till varför allt i ett slag förändrades.
Anders sökte hjälp och fick medicinen Mirtazapin. Han kände stor tvekan till att ta den men kände samtidigt att han inte hade nåt val då känslorna av att vara deprimerad var honom totalt övermäktiga och riskerade hela hans familj. I sin blogg beskriver han denna känsloförlamning på ett fantastiskt träffande sätt. Att hitta orden för avgrunden man hamnar i är mycket svårt men Anders klarar det och sätter fingret precis på hur omöjligt livet blir och hur långt ifrån insikten om fysisk sjukdom man är.
När det handlar om känslor letar man efter förklaringar i sin uppfattning om livet och sin tacksamhet till det. Man har oftast inte en aning om att det är livets dirigenter - signalsubstanserna - som av olika orsaker felar när livet blir svart. Man kanske går till doktorn och sedan sitter man där med sin ask precis som Anders gjorde. Man läser om alla biverkningarna och tvekan finns kring vad man är på väg att ge sig in i. Man får hurtiga råd om att ta en promenad och man testar olika huskurer men depressionen har en fast i sitt grepp likväl. Anders skrev om detta i sin blogg och min vän Åsa Stenström svarade honom och föklarade varför man får en medicin som Mirtazapin och hur tanken är att den ska balansera signalsubstanserna. Hon tipsade därefter om min webbsida som Anders besökte och hans bestörtning blev stor över att inte psykvården informerat honom om signalsubstanser mm tidigare. Allt han blivit erbjuden har varit samtalsterapi osv. Även jag deltog vid några tillfällen i diskussionerna och vad jag skrev till Anders kan du läsa om i slutet av denna artikel.
Efter Åsas kommentar på Anders blogg får han nytt hopp och ser en ljusning. Medicinen ska hjälpa honom. Han har tagit steget och svalt sin första tablett. För vissa blir denna resa en resa tillbaka till livet, för andra blir det som för Anders - en resan ner i ett ännu djupare helvete...
Anders är unik i det att han pratar sitt mående offentligt och att han kan sätta orden på det han genomgått. Men tyvärr är han bara en i mängden av väldigt många som får just dessa svåra biverkningar och hamnar ännu djupare ner i depressionen än var de var från början. Det hela är som att få medicin mot högt blodtryck när man egentligen lider av lågt blodtryck - eller vice versa. Det är inte medicinen i sig det är fel på, det är ordinationen och vårdens otillräcklighet att ringa i symptom och hitta rätt preparat som felar. Doktorn har korrekt avgjort att depressionen och tungsinnet handlar om att patienten lider av signalsubstansobalans men ingen hänsyn tas till VILKEN obalans det gäller.
Medicinerna verkar alltså skrivas ut lite på vinst och förlust vilket är fatalt då tex dopaminobalans skiljer sig markant från tex signalsubstansobalans och konsekvenserna kan därmed bli förödande. En medicin som nästan enbart hjälper serotoninet blir tex helt fel om det är dopaminet man behöver hjälp med. I mitt eget fall var det GABA/glutamatbalansen som tydligen felade och det är inte konstigt att mediciner som tex paroxetin totalt förlamade mig och gav mig en viktökning på 25 kilo. Den ökade obalansen istället för att normalisera den!
Läs i Anders blogg om känslorna, frågorna och kampen mot medicinbiverkningarna. Första inlägget om hans depp och medicinstart ligger här djingis.blogspot.com/2007/08/lyckopiller-i-paradiset och följ därefter hans dagbok framåt.
Här är mina något nerkortade inlägg till Anders...
13 september
Hej Anders!
Min goda kompis Åsa har pratat om dig och din piller-färd. Jag sitter nu här och skummar igenom dina inlägg och tycker det mesta verkar skumt med den färden... Mest elände verkar det som?
Som signalsubstansintresserad så måste jag därför fråga:
*vilka symptom grundade farbror (tanten?) doktorn sitt medicinval på?
*har du berättat för personen i fråga om dina biverkningar?
Du har fått en medicin som ska rätta till din serotonin/noradrenalin-balans. Frågan är då bara om det är din serotonin/noradrenalin-balans som ska rättas till? Kan det rent av vara så att medicinen ställer till ännu mer oreda än reda? Kanske är det dopaminet, acetylcholinet osv som det är knas med?
Sånt där som olika obalanser funderar tydligen inte läkarna så mycket över och varför det blev obalans tycks också vara helt ointressant.
En annan god kompis har ett signalsubstanstest online. Hon säljer aminosyrekosttillskott men det är jag inte delaktig i - jag bara gillar hennes test för att det är omfattande, väl utformat och smidigt. Kostar inget! Gör det och se om det håller med din doktor. Finns på www.hormonbalans.se
För egen del blev det en epilepsimedicin, lamotrigin, som till sist funkade. Den fixar nåt med natriumkanalerna i cellmembranen. Den balanserar signalsubstanserna GABA/glutamat och gör så att jag fungerar igen och att jag kommer till min rätt när det gäller att organisera, strukturera, koordinera osv i vardaglivet bland all ryggsäckslogistik mm. Vaknar utan ångest på morgonen. Inga djupa dippar. Ingen förlamande trötthet (förutom trötthet vid mens). Inga biverkningar. Mer som mig som jag är egentligen när jag inte är sjuk. Så ska en medicin funka om man nu till sist måste ta nån... Noradrenalinhjälpare likt din medicin var rena katastrofen för mig - trötthet mixat med panik...märklig känsla. Som bot till det fick jag en betablockerare och diverse annat tills jag sa stopp. Den doktorn sov med receptblocket under kudden och hon hade kunnat hålla på i all oändlighet med att ge mediciner mot biverkningarna. Jag är glad att jag ännu är vid liv!
Bästa boken om hjärnan, obalanserna, medicinerna, maten, kosttillskotten mm kan du läsa om här: http://www.serotonin.nu/recentioner.asp?ID=75
Hälsn Pernilla
www.serotonin.nu
19 september
Ja, nog snurrade min världsbild till lite när jag insåg att man har en strömkrets där inne i skallen och att mineraler, ´metaller´ och annat är en viktig del av oss. Inget psykologerna direkt pratar om. Framförallt blev jag så in i h-vete arg - varför har ingen sagt nåt??? Jag tog nästan livet av mig och så visar det sig att jag hade ett ämnesomsättningsproblem!!!
Nobelpristagaren Arvid Carlsson har forskat kring detta sedan 50-talet. Sverige är bland de världsledande länderna inom neurobilogisk forskning. Man vet ganska väl hur hjärnan funkar idag. Man kan t.o.m se in i den med röntgen. Ändå blev jag så sjuk att mitt liv inte längre kändes värt att leva, att det inte fanns nån mening med att vara mamma längre till mina 2 älskade barn. Psykologerna menade att jag skulle försöka ´tänka positivt´ när jag kände självmordstankar. De menade att det var ´jobbigt´ att vara mor till 2 små barn - i helsike heller, jag älskade/älskar hela den biten. När jag är frisk är jag Tigermamman! Alfa-tiken som har urmodern i min ryggmärg, hon som vet hur allt moderskap ska vara! Hon som sätter flocken framför allt i livet. Mina barn och min man är livet självt. Hade det visat sig att det var fel på min sköldkörtel eller att jag hade nån annan tekniskt mätbar åkomma så hade hjälpen blivit en annan. Nu fick jag sitta med en torr psykolog som trodde att hennes ´såååja´ var lösningen på allt. När jag sedan kom i psykiatrikernas grepp var det Mediciner som var enda lösningen. Inget av det viktiga ´gråta utet´ som är så förlösande efter alla jäkliga känslor. Inga råd kring maten, råvaran till psyket! Inte något över huvutaget för utom en medicinlista lång som Volvos årsrapport!
Tänk om de kunde samarbetat hela den där högen av kunniga så kanske man hade sluppit att stå där som en åsna mellan hötapparna...
Litium kapar topparna vid bipolär sjukdom. Förhindrar de där maniska skoven då man vill sälja isberg i Sahara. För mig som tydligen kan betäcknas som ´light-bipolär´ är det kanske inte så viktigt att kapa de topparna utan iställlet förhindra de djupa dalarna. Det händer alltså inte så mycket elände uppe på topparna som det gör när jag halkar ner i helvetesavgrunderna. Därför funkar den där epilepsimedicinen lamotrigin bra för mig. Återigen som du skriver, det handlar om i detta fallet natrium, jonkanaler, signalsubstanser, cellmembran och annat som tycks fela i min strömkrets. Ingen tycks dock veta var gränsen mellan ambitiös och manisk går och själv vill jag inte vara utan topparna. Om det är en gåva eller en förbannelse att visserligen nästan kunna dö men också nästan flyga, ja det vet jag ännu inte...
Det är tydligen också viktigt med rätt fetthalt i myelinskidorna eller hur det nu var - fick jag det när jag blev uppfödd från starten på välling och inte ammades alls, fick jag det då jag var idog viktväktare, då jag fruktbantade osv? Man kan undra...
Det är mycket man inte vet från början. Mycket man inte visste under många timmar hos samtalsstöd mm. Samtal då jag bla gav min stackars man hundhuvudet för det mesta. Säkert viktigt att prata ut, förmodligen kan sådana samtal leda till insikter som leder till mindre stressbelastning på ens redan överbelastade system...men ändå, borde det inte finnas nån samordning bland alla dessa åtgärder?
Fläskkotletter till middag idag säger du...ja, onekligen smaskigt, förmodligen livsviktigt. Här blir det nog en ryggbiff medium med härlig, uråldrig köttsaft idag. Till det vitlökssmör och smörstekt broccoli. En halv kopp kaffe med en halv kopp grädde på det! Livet är ganska toppen! :-)
Och kanske är det så att det du behöver nu för att komma i stabil balans igen är en rejäl fett-fasta? Inte så mycket burkvitaminer utan en rikigt fet kost? Du kan väl de där bitarna? En optimal ketogen kost så du fyller på dina förråd av byggmaterial till hjärnan. Intressant är att Karolinska provar ketogen kost till epileptiska barn, detta med som det tycks god framgång. Hjärnfunktion & animaliskt fett - det verkar finnas ett samband? Min läkare såg skräckslagen ut när jag förde det på tal... :-)
Hälsn Pernilla
www.serotonin.nu
19 september
Jo, just det, det var ju en annan sak jag tänkte fråga dig om...
*Tog din doktor ämnesomsättningsprover på dig innan medicinen skrevs ut. Alltså ang. ev. sköldkörtelkrångel?
*Togs övrig blodstatus på dig?
*om blodstatus togs - kollade man då även homocysteinvärdet???
Just homocysteinvärdet visar nämligen om man har B-12 brist. Det gör inte vanliga blodprover och detta prov tas inte som rutin! Vilket det borde göra eftersom att blodvärdena kan se bra ut men ändå har du B-12 brist. Och B-12 brist är inte bra för ens förmåga att se ljust på tillvaron!
Läkemedelsjätten Pfizer har bra info om detta, både till allmänheten men även till läkarkåren. Hjälp finns både i tablettform och i intravenös form vid kraftiga besvär. Återigen - räcker det med spenat eller behövs kraftigare artilleri? Läs mer på www.b12brist.com
En kvinna vid namn Ulla skrev till mig om detta. Hon driver sajten www.patientskada.se . Kanske skulle ni två kunna ha en hel del att diskutera.
Hälsn Pernilla
www.serotonin.nu
8 oktober
Anders skriver följande till mig:
Tack för ditt stöd. Du har faktiskt hjälpt mig, framför allt fick jag genom dig intellektuell kraft att våga ta beslutet att sluta med Mirtazapinet som var på tok för mig.
|
artiklar:
