neurobiologi

Följande tre texter är granskade åt serotonin.nu av:
professor Arvid Carlsson, Nobelpristagare i medicin år 2000

Ångest och självmordstankar »
Forskarlarm om neurologisk ämnesomsättningssjukdom! »
Pre Menstruell Dysfori och antidepressiv medicin »

Forskarlarm om neurologisk ämnesomsättningssjukdom!

Under de senaste åren har flera forskare slagit larm om att neurologiska ämnesomsättningssjukdomar som t.ex. depression ökar lavinartat. Media rapporterar för det mesta om dessa larm men tyvärr framgår sällan något om de fysiska obalanser som spelar in vid en depression!
Inget nämns om de viktiga signalsubstanserna som styr så mycket av våra känslomässiga funktioner och som drabbad är man oftast omedveten om att man är fysiskt sjuk då symtomen oftast enbart är psykiska. Symtom som håravfall får oss att rusa till doktorn men när det handlar om tungsinne och irritation försöker man istället med tankens hjälp att motivera sig frisk, vilket många gånger är lika dömt att misslyckas som att försöka motivera bort en järnbrist. Oftast söker man därmed inte hjälp eftersom det är svårt att tala om dessa symtom som man själv upplever som gnäll och helst vill man reda ut det på egen hand.
När inte tankens kraft lyckas är det vanligt att man självmedicinerar med mat, droger eller alkohol för att hålla symtomen i schack, vilket givetvis enbart förvärrar situationen och leder in i en ond spiral.

Söker man hjälp så kan det vara enormt svårt att öppet tala om hur pass jobbig ångest man har och hur dåligt man mår, och det är tragiskt eftersom det då är svårt för läkaren att få grepp om situationen. Man får i bästa fall ett antidepressivt läkemedel utskrivet men förklaringen om obalanser bland signalsubstanser mm framkommer sällan - man kan ha levt hårt och stressigt, varit med om nåt svårt och så vidare, och depressionen är ett faktum, men sällan förstår man att de depressiva symptomen kommer från en kemisk obalans - att man har en fysisk brist som visar sig psykiskt!

Egentligen är det inte värre än vilken annan kroppslig brist som helst, men de sociala konsekvenserna blir desto mer katastrofala eftersom en del av symtomen just är att man tappar tron och lusten på livet! Det gör man säkert även i ett längre perspektiv vid kraftig obehandlad järnbrist eller diabetes, men då är man i alla fall "vid sina sinnens fulla bruk" - vid depression lever de gamla associationerna envetet kvar, "psykvård" och "otillräknelighet" ÄR förlegade associationer som är svåra att tvätta bort hos allmänheten!
Eller så dras slutsatsen att den deprimerade är svag och arbetsskygg - hade diagnosen istället varit medicinkrävande diabetes så hade reaktionen från omgivningen varit en annan och ingen hade reflekterat över att man inte kan fungera normalt förrän man fått rätt medicindos, bearbetat upplevelsen mm och fått rätsida på livet igen…

Det är en enorm lättnad att som drabbad få en förklaring till att ens ångest och nedstämdhet främst härstammar från en kemisk obalans och inte enbart från det verkliga livet!
Oftast finns det en utlösande faktor som får systemet ur balans, vilken man utan större svårighet kan förstå, men VAD som händer i kroppen efter en jobbig upplevelse eller en längre tids stress är kunskap som hjälper en att se klarare på situationen och ett redskap som hjälper en att ta kontrollen över sitt liv igen.
Skulden och skammen mildras drastiskt den dag det går upp för en att man inte är "psykiskt störd" i den mening som gemene man har - man lider av en brist som fått allvarliga konsekvenser för ens känsloliv, men bristen går i många fall att framgångsrikt balansera med mediciner som SSRI och chansen är stor att man återfår sitt liv igen!

På vägen tillbaka till att fungera normalt igen behöver man oftast professionell hjälp och stöd för att kunna tillgodogöra sig medicinens verkan, men det behöver ju även en t.ex. diabetiker för vilken livsstilen är avgörande för insulinets effekt.

För mig är det ofattbart att inte större krav ställs på information till allmänheten om denna stora folksjukdom - de flesta vet att man kan få olika brister i kroppen vid dåligt kostintag mm men få är medvetna om att det även kan uppstå fysiska brister på våra signalsubstanser vid stress och trauman eller från arv vilka visar sig genom missmodighet och svartsyn osv.
Detta borde förklaras i förebyggande syfte samt även vilka alternativ till hjälp som finns eftersom antidepressiv medicin av de flesta ses som en drog som antingen dövar bort symptomen eller gör en inbillat positiv och glad - okunskapen i detta tabubelagda ämne är enorm!

/Pernilla Öberg