om pernilla

Presentation Pernilla Öberg »
Ett recept lyckopiller i handen »
Mitt fotoalbum »

Ett recept lyckopiller i handen…

I mars 2000 blev jag ordinerad den antidepressiva medicinen Zoloft och jag minns så väl min starka negativa reaktion mot att ta "tabletter". Jag ville "reda ut mina problem" - inte "droga bort dem"!

Jag var mycket besviken över att få ett recept i handen, speciellt eftersom jag förstod att det rörde sig om de kritiserade lyckopillren och det kändes inte som en lösning att ta piller för att stå ut med tillvaron. Dock blev jag hela tiden sämre och beslutet togs att jag ändå skulle börja med medicinen. Det kändes som ett nederlag, men med Internets hjälp fick jag nya insikter efter ett ihärdigt faktaletande kring den typ av medicin som jag skulle börja med och jag hade ett enormt behov av att veta vad det var jag skulle börja stoppa i mig.

Tyvärr tillhör jag en minoritet av patienter som lyckats hitta fakta och se djupare i ämnet - det vanliga är att man tillslut resignerar och tar medicinen men någonstans inom en smärtar skulden över att man "flyr problemen"...
Sanningen är dock den att många med medicinens hjälp återfår förmågan att ta itu med eventuella problem eftersom man ser klarare på sin situation då signalsubstansbalansen i kroppen återställs, och hindret att göra förändringar och förbättringar i sitt liv är inte längre lika oöverstigligt!

Jag har genom Internet ofta kontakt med många andra drabbade och det vanliga är att man
inte har en aning om att det dåliga måendet även har fysiska faktorer, man vågar inte söka hjälp av rädsla för att verka gnällig och svag och några "piller" vill man
definitivt inte bli istoppad!

Många människor lever under jobbiga sociala förhållanden, men många har det som mig - en i många avseenden trygg tillvaro som man själv omedvetet håller på att förstöra i sitt obehandlade tillstånd!

Orsakerna till varför dessa substanser börjar ta skada skiftar givetvis - i mitt fall är det en jobbig PMS som förstört halva mitt 33-åriga liv, för nån annan kanske ett alltför hårt tempo blir droppen och för en tredje är det ärftligt - eller en kombination av flera olika orsaker!

Själv fick jag med SSRI's hjälp en andra chans i livet när jag stod i depressionens och ångestens mörker. Denna avgrund är en vidrig plats och har man än gång varit där så glömmer man det aldrig. Jag VET av egen erfarenhet hur depression känns och jag vet att man har allt att vinna på att våga söka hjälp i tid.
Det som jag själv har mest erfarenhet av är SSRI's positiva verkan vid ilska, aggressivitet, irritation och depression runt mens - jag har i bästa fall som obehandlad ca 3 normala dagar mellan mens och ägglossning och jag behöver väl inte säga mer om hur det känns att få livskvalitén tillbaka med medicinens hjälp…

Mina små barn och min sambo var de som fick utstå mest när jag mådde som sämst
och det är smärtsamt att tänka tillbaka på idag!
Tyvärr är jag inte ensam om dessa problem och det är ett stort antal mammor som varje månad i raseri av olika grad skäller, skriker och irriterar sig på sina barn, sin man och sin omgivning. Det finns alltså ett enormt behov av kunskap i ämnet inom många grupper och
de sociala och ekonomiska konsekvenserna för samhället skulle säkert se annorlunda ut om folk informerades i förebyggande syfte!

/Pernilla Öberg